Varberg ligger ungefär mitt emellan Göteborg i norr och Halmstad i söder. När vi rullat in på stationen befinner vi oss mitt i stadskärnan. Klockorna från tågbommarna hörs klämta ofta, här är gångavstånd till allt. Det är bara några minuter till torget, med omtalad torghandel på onsdagar och lördag. Åt andra hållet ligger havet. Fästningen reser sig längs strandlinjen. Här finns medeltida historia och prisbelönta spa-hotell, alla tänkbara former av heta, kalla och salta bad. Varberg erbjuder också vindar från Havanna: salsa, kubanska smaker och över 100 sorters rom.
Lasse Diding har skapat sitt eget drömhotell, Hotell Havanna är vad han tagit med sig från sina resor till Kuba. Han berättar om en sensuell blandning av det loja 50-talet och en mer avslappnad attityd till livet, hotellet en plats för läsande och samtal som på kvällen blir avlöst av fest, dans och musik. Det första vi gör är att ta trapporna upp till Hemingways bar med 360 graders utsikt. I tornbiblioteket norpar dottern åt sig ett exemplar av Lasse-Majas detektivbyrå – Buena Vista Book Club påbjuder att man får låna fritt bland hotellet 15 000 böcker och ta med den man tycker mest om hem. I anslutning till restaurangen ligger cigarrsalongen och på väggarna sitter tavlor man behöver några dagar för att titta igenom ordentligt. Till middag väljer vi Havannas kubanska: heta kycklingspett med primörer, friterad potatis, tomatcréme och aioli. När det blir för kallt på terrassen äter vi flädersorbet i baren och beundrar aktiviteten i rombaren. Gästerna har mycket svårt att välja bland de hundratals flaskor av Kubas nationaldryck som servitörerna förevisar – rom från landets alla provinser, vattenklar, svart eller gyllene som gräddkola.
Frukostpersonalen föreslår att vi tar morgonrocken den korta promenaden ner till havet för ett höstdopp vid något av klippbaden. Vi väljer istället trappan ner i hotellets källare, till Hemingwaybadet, en på alla sätt märklig plats. Spa-badet är en underjordisk våning med pool, bubbelbad, fotbad, ångbastu, torrbastu och ångbad. Allting utsmyckat med tiotusentals marockanska, vackert mönstrade kakelplattor. Ur högtalarna musik, i taket tända ljus. Vem har bestämt hur det ska se ut? Allt tyder på att det är Diding. Det är fascinerande att vara på en plats där någon har realiserat sina visioner, utan att hålla tillbaka, och skapat något så eget.
Frukosten äter vi i en solskärva på uteserveringen. Det är höst i luften men på en ort där bastubaden aldrig tycks länge bort än hundra meter gör det inte så mycket.
