I norska Vestlandet finns allt du kan önska dig av Norge: höga berg, turkost glittrande fjordvatten, glaciärer och det salta havet. För svenskar kan resan kännas lång, men då missar man att upplevelsen startar på tåget. Från Oslo går resan till Åndalsnes längs Dovrebanen och Raumabanen, en tågsträckning som av Lonely Planet har utnämnts till en av världens vackraste.

Från Sverige kommer du till Oslo genom att passera Göteborg eller Karlstad. Vi övernattar en natt i Oslo för att få se staden, men tågtiderna matchar för den som vill resa vidare direkt. Från Oslo till Åndalsnes är det 5 och en halv timme och från tågfönstret kommer du att se vattenfall, fjordar och bergstoppar. I dalsänkorna betar djur och på hustaken växer det hallonbuskar. Det är som ett sagornas Norge samlat i en enda bild. De sista 114 kilometerna längs Raumabanen går förbi sevärdheter som Kyllingbron och Trollväggen, genom Romsdalen och vildmarken i Reinheimens nationalpark.

I Åndalsnes finns möjlighet att hyra bil från exempelvis Hertz och sedan är det bara att bege sig vidare. Det fina med den här delen av Norge är att det är svårt att välja fel väg – det kommer att vara vackert vart du än tar dig.

Vi är två vuxna och två barn och den här resan är i första hand en tältsemester. Vi följer slingervägar som ena stunden leder upp i molnen – barnen får kliva ur och kasta snöboll! – för att sedan ta oss ned i en stilla och ljummen dal. Mer ofta än sällan får vi stanna för får eller kor som har parkerat på vägen. Även på de allra mest hänförande platser hittar vi små campingplatser, vackert belägna helt inpå naturen. Vid Lovatnet slår vi upp tältet precis vid vattenbrynet. Knappt hundra meter bort forsar smältvatten från en glaciär ner i det isande klara vattnet. Det är sol och vi badar trots att vattentemperaturen bara precis passerat 13 grader.

      På morgonen steker vi pannkakor. De torra ingredienserna har vi med oss i färdiga påsar hemifrån, ägg köpte vi på en gård vi passerade. Efter frukosten tar vi Loen Skylift till toppen av berget Hoven, 1011 möh. I öster ser vi Lovatnet, i söder Jostedalsbreen, Europas största fastlandsglaciär. Nordfjorden slingrar sig mot Stryn i väster.

Vår resa fortsätter till Bremanger, ofta omtalat som Lilla Lofoten. När vi rullar ner i Iglandsvik är vattnet saltare och fiskarstugorna radar upp sig i hamnen. Bröderna Trond och Jon-Roar möter upp oss på kajen. De berättar att själva huset Reidarbua flyttades från FanÖy till Iglandsvik, där det står idag, år 1928. Än idag brukas bua som bas för fiskare och nedervåningen av huset utgörs av fiskebodar. När du bor här befinner du dig mitt i en levande fiskeverksamhet, precis intill fjorden. Det här är inte en plats där turismen står i centrum, utan du blir inbjuden till det dagliga livet i den norska ö-världen.

    En trappa upp ligger Reidarbuas podd-avdelning. Det är ett hostel där du delar kök, badrum och gemensamma ytor och får möjlighet att lära känna andra resenärer. Skillnaden är att du sover i en egen liten sjöbod! Högst upp i huset finns två stora, moderna lägenheter. På kajen står en food truck, Vivis matglede. Hon lagar fish n chips och fisksoppa åt oss. 

Gästfriheten på Reidarbua är stor och barnen bjuds in att hjälpa till med arbetet på bryggan. I verkstaden får den yngsta en enkel träbåt byggd åt sig.

På eftermiddagen tar Trond och Jon-Roar oss med på en båttur. Vi ser örn, säl, lunnefågel – och bergsgetter. Krabburarna töms i hinkar och vår dotter kastar tillbaka de minsta, och de sjöstjärnor som råkat komma med. Väl iland samlas familjerna på stranden och vatten kokas i en stor panna. Få saker slår enkelheten i bröd, majonnäs och nykokt krabba.

grotlesanden och vetvika

20 minuter från Iglandsvik ligger orten Kalvåg, kanske mest känt för Knutholmen. Knutholmen är inget vanligt hotell utan mer som ett litet samhälle i sig. Här finns hela 250 sängplatser inrymda i både historiska som moderna sjöhus, alla individuellt inredda. I restaurangen möter vi Svein Inge som låter barnen titta på tankens fiskar, de som på menyn heter Dagens fångst. På bryggan ligger bastun. Att vandra runt i hamnen och äta glass (restaurangen har mjukglass med en imponerande buffé av strössel!) är en aktivitet i sig.  

På eftermiddagen hyr vi kajaker och paddlar ut i viken, vidare ut i skärgården. Inte alltför långt bort ligger Fiskarholmen. Väl tillbaka väntar pizza på bryggan.

På sydsidan av Gloppefjorden, på gården Sjöa, ligger Stall Rygg. Här driver Morten och Lise tillsammans med sina tre barn ett stall. De erbjuder både horseback ridning och tur med häst och vagn.

     En traditionell norsk støl, eller støyl, är en mjölkningsplats i vildmarken. Ofta kunde man åka från gården till stølen och tillbaka igen på en dag, och en gårdsägare kunde komma dit både morgon och kväll för att mjölka. Familjen Rygg har sin støl i Traudalen, 15 minuter från gården. Huset på fäbodvallen går att hyra och erbjuder en resa tillbaka i tiden. De som är vana vid att rida kan ta sig hit på hästryggen. Det finns ingen el, och vi hämtar vatten från floden. Getter betar vid våra fötter när vi dricker morgonkaffe på trappan.

På andra sidan fjorden, väl gömda i naturen på bergssidan, ligger Engeset treehytter. Med sina stora glasfönster är utsikten över viken fantastisk. Det gör inget att vädret är sämre, det räcker fint att sitta i sängen och titta på molnen som rör sig över himlen. Den som reser med barn kan ta promenaden bort till Trivselskogen. Här går vandringslederna genom Kärleksskogen, pyntad med hjärtan av pärlplattor, förbi magiska djur och fram till ett vattenfall. Barnen spelar Lys-Lotto och letar efter de 20 självlysande djur som gömt sig i naturen. 

I Bremanger fick vi veta att världens godaste jordgubbar finns i Gloppen. När regnet öser ned tar vi skydd på Våffleriet och äter jordgubbar med glass och chokladsås. Den som vill åka på en liten utflykt kan ta sig till Gloppen Sculpture Park i Byrkjelo. Och är du ändå där kan du kika in på Bakar-Jon, bageri och butik, och köpa en ask med havrekakor.

Trollstigen