Det är förmiddag och tåget går raka vägen från Stockholm till Uddevalla. Om somrarna går det fint att ta sig vidare vattenvägen härifrån med skärgårdsbåtarna. Efter Uddevalla angör M/S Gustafsberg bryggorna Slussen, Åh, Anfasteröd och Lyckorna. Du kan åka en hel rundtur, men också hoppa av där du vill för ett salt dopp, middag eller övernattning. Det går förstås lika bra att ta tåget vidare till Ljungskile. En kvart senare stiger du av mitt i den lilla byn. Bakgrunden som bad- och kurort är påtaglig – i slutet av 1800-talet befolkades bygden av välbärgade semesterfirare. Klimatet, sades det, var balsamiskt. Barrskog och havsluft, avkoppling och vackra vyer.

Villa Sjötorp minner om det förrförra sekelskiftet – med tidstypiska formspråk, fornnordiska drakhuvuden och schweizerstil. Huset vid havet är idag ett fyrstjärnigt hotell med egen restaurang. Alla rummen är unikt inredda och utsikten över fjorden är oslagbar. Om du reser till Ljungskile för att känna vindarna från kurortstiden är det här du ska bo. På verandan serveras eftermiddagskaffet. I sängen är det bäddat med Holmgårdslinne. Och bäst av allt: du kan gå i badrocken längs trätrappan ner till havet för morgondopp. Det spelar nog ingen roll hur gammal eller ung du är, alla gäster lockas att prova gungan i trädgården.   

Lyckornas klimatiska kurort och hafsbadanstalt anlades i slutet av 1800-talet av skotten Robert MacFie. Här byggdes varm- och kallbadhus och snart erbjöds karbad med borstning och dusch, gyttjemassage och varmluftbad. MacFie lät ortsborna bygga vackra hus billigt – med villkoret att de under sommarmånaderna lånade ut dem till landets societet. Kung Oscar II har en gång anlänt med ångbåt till Lyckorna. Han inackorderades förstås på Villa Sjötorp.

Det regnar lätt och över havet ligger dimman. M/S Märta, en 13 meter fiskebåt i stål, ligger och väntar vid bryggan i Lyckorna. Skepparen Anton hälsar välkommen, hjälper med regnrockar och slår upp hett kaffe när vi lämnat land.

I fjordarna utanför Ljungskile odlas blåmusslor på milsvida riggar. På ytan syns odlingarna i form av flytande plasttunnor. Mellan dessa sträcker sig långlinor och från dem hänger odlingsband sex-sju meter ner i vattnet. Mussellarver som lever naturligt i vattnet fäster på banden med mjuka byssustrådar och musslorna växer sig sedan större under flera år. En rigg kan bära 200 ton musslor. Anton lyften upp banden så att vi kan skörda musslorna själva. Det är kallt om fingrarna, kniven slinter ni vi skrapar kalkavlagringar. Den råa musslan smakar salt och hav.  

Blåmusslor livnär sig på att filtrera plankton: en enda mussla kan filtrera flera liter vatten per timme. Eftersom övergödning är ett stort miljöproblem – med syrefattiga bottnar och igenväxning som följd – har blåmusslans roll som levande reningsverk blivit viktig. Storskaliga musselodlingar kan minska övergödningens effekter, men också återföra näring från hav till land.

På restaurangen Musselbaren står upplevelser med blåmusslan i fokus. Anton bär upp tråget med vår egen skörd och eldar under den stora pannan. Persilja, selleri, morötter, chili, vitlök, lök och en hink med egenhändig rensade musslor. Så slår han på en flaska vitt vin! Vi äter i klocktornet, anno 1879, med utsikt över fjorden.

 I en lokal under matsalen ligger Sveriges kanske minska destilleri. Liksom i köket samarbetar man med lokala producenter, fiskare och svampplockare. Här pågår experimentverkstad med brännvin smaksatt med granskott, musselkött och saltvatten. Det kanske är en affärshemlighet ännu men snart ska visst deras första hembryggda pilsner upp på menyn.

Några kilometer längs vattnet dyker det upp en vik i innerskärgården, ovanför den en grönklädd sluttning. Om du inte kommer med båten, eller hyr en cykel vid stationen, kan Hanna eller Magnus hämta upp dig: Anfasteröd Gårdsvik har välkomnat semesterfirare i över hundra år. Innan vi hinner ta oss för något annat har dottern satt igång att fiska krabbor på västkustskt vis: allt som behövs är en pinne, ett snöre och en klädnypa. I nypan fästs en lite bit krossad mussla och sedan är det bara att vänta. Hanna lånar oss boken Känn igen 25 strandfynd. Genom en fyraårings ögon upptäcker vi tång, brödsvamp och strandmask. 

I en insynsskyddad del av bokskogen ligger vårt glampingtält. Dubbelsäng, kök och toalett helt inpå naturen. Från altanen, där vi äter kvällsgröt, glimtar havet mellan grenarna. På natten rasar ett oväder och regnet smattrar mot canvasduken. Luften är fortfarande tung av fukt när vi plockar ur den frukostkorg, varm av nybakat bröd, som ställts på trappan.

Kanelbullar i ryggsäcken och solhatt. Den lilla motorbåten glider ut i Ljungskileviken, skyddad av Orust som tornat upp sig mot Skagerrak. Här är skärgården inte särskilt dramatisk, det går fint att puttrande leta efter en egen ö eller badplats för ett strandhugg. På Ulvöns östra sidan ska visst makrillfisket vara bra men vi nöjer oss med ett spana efter fåglar och säl. När vi kommer tillbaka är den vedeldade bastun uppvärmd och vi spenderar lika mycket tid i värmen som i det salta vattnet. Maneterna som flockas runt bastubryggan är vänliga öronmaneter.    

  Till toppen av Vätten, berget ovanför viken, går en fin vandringsled – Magnus leder oss vägen. På toppen finns ett stenröse som under medeltiden fungerade som vårdkase där man tände eldar som signalerade fara hela vägen till och från fästningen på Marstrand. Bordet vid utsiktsplatsen är dukat med vit duk, porslin, räkor och en karaff rosa bubbel. Större lyx än att äta havsdelikatesser i vildmarken finns antagligen inte. Men så sägs det ju också att Ljungskile är platsen där havet möter fjället.

RESA HIT

SJ Snabbtåg går till Uddevalla. En kvarts promenad från stationen ligger hamnen, därifrån går båtarna om somrarna. Res med Ljungskileturen och kliv av vid brygga Anfasteröd eller Lyckorna. Musselbaren ligger precis vid bryggan. 20 minuters promenad därifrån hittar du Villa Sjötorp.

 Du kan också ta tåget hela vägen till Ljungskile. 

 Länkar:

Skärgårdsbåtarna i Uddevalla: www.skargardsbatarna.se

Anfasteröd Gårdsvik: www.anfasterod.se

Villa Sjötorp: www.villasjotorp.se

Musselbaren: www.musselbaren.se

Mer om Ljungskile: www.vastsverige.se

©Viggo Lundberg